JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Ny praxis i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet utgör inte grund för resning

[2016-02-23] Högsta domstolen

Högsta domstolen slog nyligen fast att den ändring av påföljdspraxis för grova narkotikabrott som skedde med början sommaren 2011 som regel bör ges betydelse vid bedömningen av frågan om villkorligt medgiven frihet ska förverkas och normalt leda till att inte hela straffåterstoden förverkas (Högsta domstolens domar den 30 december 2015 i mål B 2266-15, B 3019-15 och B 4260-15).

Högsta domstolen har nu prövat frågan om det utgör grund för resning att hovrätten inte har beaktat denna praxisändring för narkotikabrott och inte gett ändringen den betydelse som Högsta domstolen uttalade i decemberdomarna utan förklarat villkorligt medgiven frihet helt förverkad. Högsta domstolen har besvarat frågan nekande. Decemberdomarna utgör ingen ny omständighet och hovrättens rättstillämpning är inte uppenbart lagstridig i den mening som avses i 58 kap. 2 § 4 respektive 5 rättegångsbalken (jfr NJA 2011 N 26). Resningsansökan har därför avslagits.


Bifogade filer:

Ö 646-16


Senast ändrad: 2016-02-23